Sopgubbe det va tider det.

Idag var det tokös på lagret för att jag skulle upp till kontoret som ligger i Nacka.
Men sen kom inte paketen i tid osv osv (infoga tråkigt lagervardag här). Men klarade det eller vi och vi, Slinky gjorde ett topppen jobb!
Anledningen att jag skulle till kontoret va att jag skulle på hälsoundersökning.
Sen visade det sig att sjukskötaren (Säger man så när det är en snubbe?) bodde i Enköping så jag fick skjuts fram till dörrn! Super sweet :D
Världens trevligaste va han också. Han kör ambulans egentligen och har tidigare jobbat som brandman.
Kul när man träffar folk sådär som är så jävla trevliga! Tråkigt bara att man inte träffar dom igen!
Som tex alla sköna människor jag har jobbat med under åren.
Sigge som var en viking med låångt skägg, Börje som kunde allt fast på sitt sätt, Sebbe från Sita tiden och Alex från när man åkte lastbil hela dagarna.... haha fan va kul vi hade. Ja, och fler finns det men orkar inte nämna alla här. Ni vet vilka ni är! :)
Det jag vill säga är att man träffar en människa som påverkar ens liv så mycket sen bara poof så träffas man aldrig mer. Känns skumt undrar vad alla gör idag?
Ja dom flesta vet jag och har kontakt med ibland också men vad hände med Sigge och Börje? Dom som levde livet på sitt sätt... haha sköna människor har jag mött genom åren.

Han jag fick skjuts av sa att han tyckte jag hade haft en massa jobb för att vara så ung. Kan hålla med där men det är jag jävligt glad för. För det har skapat mig, jag har fått erfarenhet och lärt känna sköna människor. Jag har också fått en massa sköna historier att berätta.

Vet inte riktigt vad jag ska dra för slutsats här men det känns ändå bra att man fick träffa alla dessa människor. Det kanske är det som gör mig till den jag är? Och tänk på alla sköna människor jag lär få träffa i framtiden. När man sitter såhär och blickar tillbaka på sitt liv så är det lätt att bli lite sentimental och det blev jag :P så vi avslutar här!

Hoppas ni orkar läsa allt detta. :D
Vi ses, hare bra!